Rymning (Första Utkast)

Den slitna bilen hade stängts av för att inte avslöja sig för Joseph's föräldrar. Motorn hade puttrande fnyst till och sedan fallit i sömn och dom fyra ynglingarna som redan befolkade kärran hade vevat ned bilfönstren för att kunna sticka ut armbågar och cigaretter ut i den fria luften. Uppfarten var utav grus och det knakade till under Russell's kängor när han klev ut från förarsätet. Stora solglasögon som sköts ner över en rak näsa från brunvågigt hår. Han tog tre, fyra steg på marken innan skjortklädd rygg istället kom att vila emot bilen. Bruna ögon som spanade upp längst med uppfarten till medelklasshuset länge bort. Den tända cigarett som vilat i mungipan hade högerhand höjts till att hålla för att kunna dra ett djupt, fundersamt bloss. Rök som långsamt slingrade sig igenom breda läppar.

”We gotta go soon. What's the cat doin' already?” Hade George stuckit ut sitt huvud genom det nedvevade fönstret i baksätet, grågröna ögon kisande upp emot Russell. Jim hade muttrat något om typiska föräldrar inifrån bilen innan rastlösa händer börjat knäppa på färdgitarren som låg över hans knä. Russell hade endast ryckt på axlarna till svar, inte låtit blicken slita sig ifrån det han antog var köksfönstret för att se ned mot George's frågande ansikte.

”Gonna go get him”, hade Russell sedan meddelat och lojt rätat på den halvlutande kroppen. Cigaretten hade släppts ned på gruset, ena kängans klack mosade bestämt ihjäl fimpen och han hann ta två, tre steg ifrån bilen innan han stannade. Väntade sig om för att böja sig att plocka upp den kastade cigaretten innan han fortsatte målmedvetet emot huset.

Dom skulle nog ha förvarnat Josephs föräldrar några dagar tidigare. Det ante honom nu att dom flesta föräldrar inte skulle släppa iväg sitt barn på en lång bilfärd för att kunna gå på en festival samma dag som resan var planerad att ske. Russel slätade ut den randiga skjortan, såg till att alla knappar var knäppta och drog upp solglasögonen i håret igen. Lät fingrar kamma igenom håret och en tunga att glida över framtänderna för att göra sig så presentabel som möjligt. Sulor som släpades över dörrmattan och han harklade sig. Sträckte på ryggen och försökte forma det mest vänliga, föräldragillande leende han kunde.

Så knackade han på. Rappt, högt. Blinkande hastigt för att kunna samla tankar och sig självt och han log då dörren långsamt gled upp framför honom.

”Good day, Mrs. Moore? I'm Russell Young, friend's of Joe-Joseph.” Han sträckte fram högerhanden för att hälsa, lät nacken böja sig i en informell bockning. ”Nice to meet you.”

Mrs. Moore hade strukit sina händer över det blommiga förklädet hon bar innan hon sträckte fram sin hand för att hälsa på Russell. Samma bruna ögon som Joseph hade granskade honom tydligt, skarpt, och den stränga min hon lagt på sig mjuknande något när hon suckande skakade på huvudet.

”Joseph is not going. He's to young, you know that.”

”But ma'am”, hade Russell försökt. ”We gonna take care of him, he ain't gonna be in no harm.” Dom formella ordvalen hade hastigt fallit ur hans vokabulär över Mrs. Moore bestämdhet att inte släppa iväg sin son och han hade hoppats att den bedjande tonen i den mörkrispiga rösten skulle räcka tillräckligt långt. ”He's in good company.”

Russell visste inte om Mrs. Moore hade fnyst till eller om det var en moderlig medmänsklig suck han hört över det skarpa ljudet av en dörr som hårt hade smällt igen i husets övervåning. ”He's not going. Perhaps next year. Have a save trip, Russell.” Mrs. Moore log emot honom i avsked innan hon stängde igen dörren med ett klick.

Russell vände sig om, körde ner händerna i jeansens framfickor. Käkarna hade bitits ihop och han sparkade ett regn av grus framför sig. Bildörren smälldes igen framför honom och genom bakspegeln betraktade han dom två ynglingarna i baksätet.

”We're going back. Tonight. Ain't gonna let Joseph miss this.” Jim slog på dom dovaste gitarrsträngarna i svar och George hade skrattat. Efter fyra vridningar av nycklarna ryckte motorn igång och det var med ett målmedvetet rytande bilen kördes ifrån Moore's hus.

På kvällen, när det mörknat och föräldrarna förhoppningsvis gått och lagt sig, hade dom återvänt. Dom hade inte kört bilen enda upp på vägen för att avslöja sig. Russell hade klivit av och gått den sista biten upp för gatan, stannat vid uppfarten för att ta en handfull utav småstenar. Men han gick inte över grusgången, utan smet åt vänster. Till gräset och smög över daggvått gräs till baksidan. Varsamt så att inte glaset skulle gå sönder men tillräckligt kraftigt för att väcka Joseph om han låg och sov kastade han därför rytmiskt grusstenarna mot Joseph's fönster.

Han behövde inte vänta länge. Ingen lampa tändes, men han hörde hur fönstret drogs upp och han kunde ana Joseph's flin i mörkret. Joseph dinglade med en rygga i luften och Russell steg närmre för att kunna ta emot ryggsäcken så att den inte dunsade ned i marken. Joseph hasade nedför stuprännan, båda ynglingarna skrattade rebelliskt när dom vände sig emot varandra. Klev närmre varandra i en omedveten handling och Russell tryckte ryggsäcken i magen på Joseph.

”Hurry up now”, viskade han lågt emot Joseph och högg tag i hans underarm för att dra igång honom i ett småspringande.

”Thanks for not leaving me behind”, andades Joseph när dom saktade in takten när dom var framme vid den väntande bilen.

”Any time, boy.”