Information

Information, fakta etc. som kan vara bra att veta.

Familjenamnet betyder Traders in Victory.

Fadern: Arvaldon (Noble and Important)
Modern: Turien (Victorious)
Första son: Tahlirean - gift med Calathianna
Dotter: Hensaeleth (Wise Eyes) - gift med Lothiad (Flourishing)
Andra son: Maenrin

Eileravian: äldsta son till Tahlirean
Nyrahdin: äldsta dotter till Tahlirean
Therolean: son till Tahlirean
Shatria: yngsta barn till Tahlirean
Baladineth (Divine Gleam): Äldsta dotter till Hensaeleth
Lainien (Freedom): Yngsta dotter till Hensaeleth
Raeneth: Son till Maenrin

Angalaineth (Most Serene): (Ex)fru till Maenrin

Släkten Alealithar tillhör en gammal (lol, mänskligt uttryck...) adelssläkt som länge har sysslat med politik och intriger. Det är en vördnad släkt som ofta setts i hovet under dom perioder som deras gren av kontakter och politisk ideologi sitter vid makten. Släkten är respekterad, men åsikterna om dom går ofta isär. Det är en hård familj, som inte viker undan och står för deras livssätt och tro och jobbar mot det dom tror är bäst. Vissa beundrar och gillar dom, andra avskyr dom. Men ingen ifrågasätter deras plats på toppen, och dom är en krydda i det politiska livet.
Bara för att det anses hårda och bryska, betyder det inte att dom inte har ett socialt umgänge. Dom anordnar baler, middagar och umgås i societeten. Högtider och andra måste-sammanordningar för överklassen respekterar och går dom på.
I nuläget sitter "fel" sorts sammanordning vid makten, och det smids planer och intrigeras hur rätt person och styre skall komma till makten vid nästa tillfälle...

Fadern i familjen har alltid krävt och velat det bästa av sina barn. Den äldsta sonen visade sig bli en kopia av honom, om månne än något grymmare, som hanterade situationer och personer strikt och med pondus och auktoritet. Med samma takt kom han att regera i sin egen familj som kom att bestå av en kuvad fru och många barn.

Systern i syskonskaran en något mer mjuk själ, medlare mellan alla familjemedlemmar, men accepterar sin roll i samhället och kom att gifta sig med en respekterad man från samhällets topp. Dom har två döttrar tillsammans, och uppfostras inte lika strikt att hålla sig inom sin egen grupp. Den äldsta dottern tar plats med intellekt och mental styrka och uppmuntras att gå den väg hon själv väljer, oavsett om det blir något inom politik eller en helt annan väg. Den yngre dottern välartad, visar på kvalitéer inom musicerande.

Maenrin har kommit att bli något av familjens svarta får. Att kvinnorna i släkten inte söker sig till en aktiv roll genom makt eller politik är inget som egentligen rör fadern i ryggen. Dom gör sin plikt som kvinnor, och kommer, hoppas han, gifta in sig i viktiga familjer istället. Maenrin har som son ett större ansvar och plikt att gå i familjens fotspår och säkra dess plats vid makten. Bara för att man har en adelstitel, har man inte alla privilegier utan måste förtjäna det. Maenrin har dock aldrig visat något intresse att följa sin broder och faders fotspår. Istället för att anamma en enligt honom strikt och tråkig livsstil och till viss del fel ideologiskt tänkande, bestämde han sig för att gå sin egen väg. Han sysselsatte sig med jobb, affärer och odla kontakter i dom branscher, grenar och bland dom personer han trivdes med, tyckte var bra eller allmänt rolig(t/a) att sysselsätta sig med, istället för att tänka på vad som kunde gagna familjen och deras plats maktmässigt. Han gjorde affärer och drag som kunde ses som att gå emot sin familj och skaffade sig kontakter, vänner och bekanta från motståndare samt andra klasser än sin egen. Den flicka som han sällskapat med och som fadern accepterade som ett oseriöst sällskap kom han att gifta sig med. Detta samman med dom olika "förräderier" och fel Maenrin gjort, gjorde att fadern och familjen samt deras kontaktnät och umgängeskrets kom att "utfrysa" honom. Det fanns kontakt, men han var inte längre accepterad, och relationerna hölls ytligt av artighet.
Maenrin brydde sig inte särskilt. Han var snarare glad och lättad över att det tråkiga livet var över för honom - nu kunde han göra vad han själv ville. Modern, och framför allt systern, hade han kontakt med ändå och vissa andra ur sin gamla umgängeskrets som antingen trotsade den allmänna utfrysningen eller gjorde så bakom ryggen på bestämmelsen. Han hade skaffat sig vänner som passade hans livsstil och livssyn mycket bättre. Han hade fått tillträdde till ett av familjens lantgods, naturskönt, men ändå relativt nära till huvudstaden. Där började han bygga upp sitt liv med den flicka han älskade mest av alla. Umgängeslivet började blomstra, och personer från det mer liberala delen av staden, mest från medelklass, överklass och visst adel men även från lägre stående klasser -det skulle inte försökas att diskrimineras så mycket- och bohemer, radikala, reformtanter, hippies, revolutionärer, musiker och annat "pack" besökte ofta godset Alealithar. Alla trivdes, allt var en fröjd. Stora fester, slutna och vissa öppna till alla dom som vågade och ville besöka balerna och festiviteterna, ordnades på godset. Livet var gott, och paret levde som mången ungt par med livssynen att livet var till för att ha kul med och att man skulle leva för dagen - morgondagen kvittade.
Tiden gick, och tillslut väntade paret sitt första barn. Förtjusta verkade dom mer kära än någonsin...
Men livet ändrades hastigt. Efter den lyckade nedkomsten av en son, kom det pampiga, festyrade livet på Alealithar att ändras. Frun och modern lämnade godset - av olika anledningar till varför ännu kan höras rykten om.
Kvar blev Maenrin med en liten son och en krossad synvilla. Gamla familjerelationer och kontakter frostiga och med ett kantat rykte stannade han kvar på godset. Fast besluten att både leva kvar i sitt gamla liv, festligheterna och kontakterna med "fel" sorts personer tog inte slut. Men han blev även mer företagsam, försökte sakta börja reparera dom skador han månne ha orsakat och bygga upp sitt rykte igen. Men utan att kompromissa med vem han var, hur han var, vad han tyckte, och fast bestämd att behålla sitt levnadssätt och umgängeskrets.

Årtionden efter har situationen blivit något bättre. Affärerna går bättre och bättre, vissa relationer har reparerats och kommit att accepteras öppet, men alla sår är ännu inte läkta. Samma slags folk finns fortfarande att alljämnt ses i godset och fester och andra upptåg ordnas ännu. Men, samma känsla som under storhetstiden kommer nog aldrig att finna sig åter...

Själva boendetomten, den privata mark som används som trädgård och sådant, är omringad av en stenmur, mer för att markera än för att egentligen skydda emot hot då det inte är så högt. Entrén in till tomten består av en svart järngrind. Därefter är det en grusväg upp emot det vitstenade godset som ser ut att bestå av två våningar. En allé av björk smyckar vägen uppåt och på båda sidorna om grusvägen, oftast alltid välkrattad, finns det gräsmattor. Bara gräsmatta, finns inga träd på framsidan. Längst med huskanten finns det diverse planterade blommor och buskar (mer färgglatt än på den bilden jag har lagt in). Vägen grenar sig om två sidor av en gräsmatta liksom på bilden, men istället för en blomkruka är det en liten fontän där, som skall bringa tur. Där har besökarna möjlighet att offra något, kanske som vi gör något mynt, eller annat, nån blomma eller liknande och kan även dricka/svalka av ansikte och händer.

Utåt sett ser det mycket ut som på bilden. En trappa upp till en fin dörr. En terrass på ovansidan. Fönster med burspråk och franska balkonger. Kommer du in möts du av golv av fint sten, som hela undervåningen består utav. Det är ingen hall, utan du kommer direkt in i huset. Rakt framför en ståtlig trappa vars golv är klädd i en mjuk röd golvmatta och räcket är gjord utav trä – en markering om att ovansidan är till privat bruk medan undervåningen är det officiella. Trappan tar inte slut på rummet, utan det finns plats bakom den. Entrérummet är ljust, och sparsamt dekorerat. Det fins färska blommor i vaser här och där. Stora fönster. På vänster långsida på väggen ut emot framsidan finns det också en spegel fall det skulle finnas behov att se hur man ser ut innan man fortsätter vidare.
Till höger kommer du fram till ett stort rum som tycks vara det stora sällskapsrummet, det sorts sällskapsrum som mest är del för tillställningar och baler. Det är dekorerat med sittmöbler längst med väggarna för att ge plats åt rummet som helhet till dans och lek. Musikinstrument finnes. I anknytning till detta rum finns ett rum till som är som ett smoking room – här kan man slå sig ned för att prata och umgås, spela kort eller annat spel om man inte känner för att dansa. Därför är rummet dekorerat med runda bord med tillhörande stolar, i stora och små grupper. Det finnes också soffgrupper och uppställning av bord, stolar och soffor brukar arrangeras om efter hur gästerna vill slå ihop sig.
Till vänster från ingången kommer du till mer jordnära, tunga men ändå ljust dekorerade rum. Först ett som tycks vara ett mottagningsrum, där man får vänta om man är på officiellt ärende eller kommer utan att ha meddelat det innan.Det finns sittmöbler och något bord. Här inne finns också en dörr som smälter in till väggen som leder till kapprummet. Står du rakt fram sett från rummet, så finns det till höger en dörr som leder till ett mindre rum, som ser ut som en blandning av ett litet kontor/arbetsrum och ett konferensrum.
Fortsätter du istället rakt fram förbi trapporna finner du ett dörrpar ut till bakre sida utav trädgården. Till vänster en dörr som leder till det allmänna biblioteket, som givetvis är full med bokhyllor med böcker och två skrivbord samt några fåtöljer. En liten eldstad finnes.
Bredvid biblioteket finner vi det officiella matsalen. Här finns det också en dörr som leder ut till en veranda med bord och stolar som man kan äta ute vid om man är ett mindre sällskap. Matsalen har ett långbord där man får plats med tillräckligt med folk för en större officiell middag. Stolarna mjukt stoppade. Montrar med dom finaste servisen och andra prydnader som passar i en matsal finnes. Tavlor på väggarna.
Går du upp för trappan möttes du av ett avsatts som leder ut till övervåningens terass samt två hallar som leder till höger och vänster. Går du till höger finner du Maenrins egna flygel. Första dörren i korridoren finner du arbetsrummet. Ett mörkmöblerat rum med tunga hyllor, skrivbord och stolar. Det finns ett stort fönster, med det är oftast mörklagd av tjocka gardiner. Ett stort skrivbord av mörkt trä. Fullt med papper och ett tvåhövdad ljusstake. Hyllorna fyllda med kartonger, mappar, böcker och andra diverse saker som är bra att ha i närheten under arbetet.
Rummet efter det är ett litet sällskapsrum. Eldstaden tar en mer central roll i rummet. Ljusare inredning, det finns en mjuk tvåsittssoffa. Det finns också ett runt bord för två i rummet.
Rummet längst bort i den högra flygeln är Maenrins sovrum. Det är ljust inrett med fönstren med burspråk skyls ofta av tunga gardiner. Den stora sängen är central och är klätt i fint sidenöverkast. Sidenlakan, fina duntäcken om vintern och luftiga täcken om sommaren, och många kuddar pryder sängen. En byrå i ljust trä finns. Nattduksbord om vardera sida av sängen, där den närmast dörren har ett ljus och en uppvikt bok på. Ett glas med vatten också. På en av byråerna finns det ett fat och en kanna med vatten för hastig uppfräschning. I burspråket finns det också kuddar. En sliten fåtölj finns också. Det är ofta prydligt, men man kan finna gårdagens kläder strödd kring rummet.
Till vänster om trappan finner vi två gästrum i rad. Det är lättsamt inrett, men fint och lyxigt. Sängarna stora nog att husera ett par och det nödvändigaste som byrå och vattenfat finnes. Därefter har vi det stora privata sällskapsrummet. Eldstaden har även här en mer central roll och det finns soffor och mjuka mattor att sitta på. Ett större bord med plats för 4-6 personer att umgås, småäta, spela, teckna, sy, vad folk nu vill göra tillsammans finns. Stora fönster, burspråk även här där man kan sitta och titta ut över ägorna. Rummet längst bor tillhör Raeneth. Det är ett stort rum som huserar både sängkammaren samt skrivbord och en plats för hobbies.
Stilen på övervåningen är fortfarande lyxig men även mer jordnära och hemtrevligt, påverkad av dom som bor där. Det är inte lika stilrent och pampigt som undervåningen. Golvet på övervåningen består även av trä i ljust material för att få det mer gemytligt. På övervåningen kommer endast familj och privata vänner.
Det finns även en ”källare” där köket och förråd finns. Här nere finns det också plats för betjänterna att umgås, äta, och vila under sina pass och dit deras brev levereras. Det finns också sovrum för dom som önskar bo nära, men alla erbjuds plats ute i arbetar”kvarteren”.

Bakplatsen av trädgården består dels av den veranda med bord man kan äta vid under fint väder. Stort gräsområde med fruktträd och buskar och rabatter vid passande tillfälle. En liten damm med fisk. Hängmatta och sittmöbler där trädgården är extra mysig.

Utöver den privata boplatsen finns det även stall för godsets hästar och vagn samt gästernas hästar och vagnar. Det finns också arbetarnas bostäder, fint inrett och med lägenheter och rum som passar både par, familjer samt ensamstående. Dom som har högre tjänsteplatser har ett något mer fint rum. Det finns också ett fristående hus för besökare att övernatta i. Det finns också odlingsplatser samt betesmark för diverse kreatur som behövs på en så gott som fristående gård.

Godset har relativt nära till huvudstaden och ligger naturfint. Man har nära både till ängar som finare skogar och kusten ligger inte alltför långt borta. Grannar finns, men kan ta alltifrån ett par timmar till någon dag att nå. En mindre by med det nödvändigaste utbudet finns ett par timmars gångfärd bort.

Det finns inte lika många betjänter och arbetare som på större gårdar. Husfolket består av en kock och hennes hjälpreda. Två hushållerskor och två betjänter/lakejer. Dessa är inte alltid i tjänst samtidigt, utan kan gå i pass. Under större arrangemang finns det fler betjänter och hjälpredor för att klara av uppassningen.
Förutom dom som jobbar i själva storhuset finns det en mentor/lärare/allmän rådgivare till Raeneth (och Maenrin) samt en bibliotekarie att hjälpa mentorn med att se över biblioteket, dom som arbetar med att ta hand om stall, djur och mark och trädgård. Budbärare, inköpare och kusk finnes också. Sedan finns det som kommer och går såsom svärdsmästare, revisor, rådgivare och annat som kan tänkas bra att ha som jag inte kommer på nu.
Arbetsklimatet är bra och trivsamt, dom anställda och familjen kommer (oftast) bra överens med varandra. Det är inga hårda pass, och det är allmänt lugnt och avslappnat, men arbetet måste ändå skötas. Med tanke på att alla inte alltid har något att göra beroende på tid, belastning och årstid, så finns det mycket fritid att göra annat. Utbildning och utveckling av intressen och hobbies uppmuntras därför. Dom anställda får vara med på större helgdagar och helgdagarsfester och får ordna egna fester och firanden. Det är bra betalt med tanke på omständigheterna och friheterna. Allt om allt kanske dom anställda kan räknas att vara kring 20 (minus barn).

Bilder på inredning för att få en aning om hur det kan se ut, men inte exakt som på bilderna.
Hur det ser ut utifrån.





13122009-_DSC0022.jpg by Xerethra, on Flickr